söndag 1 november 2009

mkt att tänka över.

Har ventilerat mina tankar fram o tillbaka när jag korresponderat (?) med andra i min situation o kommit fram till en hel del/kanske även börjat ifrågasätta mina val. Det är inte många som frågar hur man själv mår som medberoende/eller som partner till ngn med alkoholproblem etc eftersom det oftast är denna person som hamnar i fokus, med hans/hennes problem och det som det mesta cirkulerar kring -dvs den med problem och själva missbruket. Nu har äntligen ngn frågat hur jag själv mår, och som vanligt skulle jag svara att jag mår bra, men jag har självklart sovit väldigt dåligt på sistone osv o märker själv hur jag faller ner, dvs mår sämre.kan inte vänta på att åka hem o träffa ngn för att prata ut om "mina problem". vi är båda bosatta i utlandet just nu - vilket gör att det kan bli ännu mer "isolerat" än vanligt. alla hans vänner är mina vänner o vice versa.


Hursomhelst, jag vet att jag inte kan förändra honom - hur mkt jag än försöker. men har gett upp nu o vet att det inte finns så mkt jag kan göra.samt att han inte kan bli bättre om inte motivationen finns där.utan den kan han inte förändras!antar jag?

Problemet är att vi båda är bosatta i utlandet, vilket gör det ännu svårare att söka hjälp (för min del alltså, tex alanon o dyl.). Han själv kommer ju härifrån. Jag flyttade till utlandet, mkt för hans skull.

Hur som helst, så tog jag kontakt med hans föräldrar för inte så länge sedan. Slutade med att de kom över o tog med honom på behanlingshem/avgiftning 6dagar(han är kvar där ännu). Var och besökte honom idag. Kändes väldigt vemodigt inför besöket. börjar fråga mig själv vad jag gett mig in på eft det börjar kännas som ett "lost case", finns ju inte mkt jag kan göra för att hjälpa honom, om inte han vill bli bättre.o har ställt ett "krav" på honom o det är att han ska ta hand om sig själv...bry sig om sig själv..eft jag inte kan se honom förfalla som han gör.dock är det tredje ggn som han faller i en svacka där han inte tar hand om sig själv, slutar äta, bry sig om ngt, blir apatisk, sover bort dagarna osv.där han hamnar i en nedåtgående spiral där det egentligen inte finns ngn återvändsgränd om ingen interagerar (om det heter så? dvs lägger sig i.).

Jag har börjat ställa krav på honom iaf, dvs gör han si, så gör jag så. osv. börjat ställa mer krav och vågar ställa krav. det har även funnits mkt saker som sårat mig, dvs saker han sagt o gjort, nu har jag lärt mig att handskas med detta, oftast när han blir arg/ilsken o "ber mig gå därifrån/dra" (tex "fuck you" för att vara mer specifik, när han blir upprörd över ngt..lol) så brukar jag bemöta honom likadant, dvs kör med samma taktik o säger åt honom,eller säger samma sak tillbaka ("fuck you too").efter att ha sagt det tillräckligt många ggr så gör det inte lika ont längre.för jag inser att det bara är ord, o ord kan inte såra (beror väl på exakt vad han säger), men ord med en viss mening dvs att jag ska gå därifrån, eller "dra", (tex "fuck you") blir inte sanning om man säger det tillräckligt många ggr. svårt att förklara.. men funkar iaf.möter hans kritik genom att besvara den på samma sätt.

Han är arbetslös för tillfället, så finns inte många sätt att "skydda" honom (?) förutom det här med att inte ringa föräldrarna. och ja, städa undan osv, allt man "gör" är väl egentligen för att skydda..men undviker det så gott det går.

När han väl kommer ut från behandlingshemmet så kommer jag ställa ett krav, att han antingen får följa med mig till Sv. eller så lämnar jag honom. Eft.jag själv måste åka hem.
Han har fått krav på sig utifrån att sluta dricka, annars kommer han hamna på ett behandlingshem i 1år, fast då med 3v. intervaller. dvs 3v.inne på inst.(behandlingshemmet/sjukhuset) samt 3v.hemma.:S hur ska jag klara mig utan honom?älskar ju honom så mkt..o skulle aldrig klara mig 3v.utan honom:(( härhemma. Är redan tomt/saknar honom redan när jag inte är här,dvs när jag åkte till den andra staden,samt när jag går ut o gör saker utan honom.Saknar honom så otroligt mkt. Han är värd guld för mig..I love you babyy so much xxx.Kärlek<33


Blev lite väl mkt nu, men hoppas ni orkar läsa igenom allt!

Jag hoppas iaf att han får sig en funderare nu när han är där inne.han måste ta tag i sig sj!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar