Så befriande!!

Var på mitt första 'polska' alanon-möte i häromdagen, och gud så befriande det känns!! Trodde jag var ensam om att befinna mig i den situation som jag var i , att vara tillsammans med en alkoholist, gör att det blir så många känslor inblandade!! Som medberoende så försöker man 'hjälpa' fast man vet att det inte finns så mkt att göra. Men samtidigt som alkohlisten('den sjuke') säger åt en att man ska göra vissa saker, vill låna pengar, att man ska gå till affären o köpa ut osv o mkt mer som man vet att man INTE borde göra,så går man samtidigt emot sin egen vilja(eftersom man vet vad som är BÄST för alkoholisten,o man vill inte se honom/henne gå under...o d gör så himla ont att gå emot sin egen vilja o fastna i ett medberoende där man tillslut inte bara offrar sig själv utan sig egen vilja mm,o gör allt bara för att vara alkoholisten till lags...). Alkoholisten har sån makt över sina medmsk....kanske fel att säga så..men menar att man så lätt faller för 'trycket' som medberoende o alkoholisten kan påverka så mkt,även om man vet att det man gör är 'fel'.hursomhelst, så var det skönt att höra flera som varit i samma situation o vad man borde/inte borde göra.så befriande det kändes också att släppa taget o veta att 'allt som händer' är utom ens egen kontroll. den enda man har kontroll o makt över att påverka är sig själv o sin inställning. hurvida, man vill 'kontrollera' alkoholisten eller inte..det enda man kan göra/kan påverka är sig själv, ingen annan.

kanske lite 'oklart' o absrakt skrivet denna ggn,men återkommer mer om samma tema senare, o lite mer konkret med vad som exakt menas med att 'släppa taget o acceptera läget' o vad man kan göra för alkoholisten..(.tex. att inte skydda denna som man lätt gör som medberoende, o gör /springer alla ärenden för 'a', som 'X' föräldrar gör. tex betalar räkningarna, springer ärenden osv för 'x' vilket gör att han inte får ta ngt ansvar själv.#då kan han ju strunta i allting o göra precis som han vill, om andra ändå städar undan efter honom....

vet själv hur medberoende jag är/varit men försöker verkligen ändra detta,inte alltid så lätt..men vad gör man.

Hur mkt ska man orka?

Måste bara få skriva av mig..befinner mig i en relation sen en tid tillbaka,antar att tidigare inlägg om den är kända:/
hursomhelst,så har jag börjat misstänka att min partner är otrogen,men mkt möjligt kan det finnas andra orsaker till hans "beteende",vill inte anklaga etc,men magkänslan säger ju ifrån,då han har betett sig konstigt på senaste tiden. samtidigt hittade jag en reklam-lapp där det visar sig att han gått på massage med en av sina närmsta tjejkompisar.
hursomhelst, känner jag att detta isf skulle vara "droppen",av all den skit jag fått gå igenom.alla anklagelser från hans sida, mot mig, bara för att han inte kan ta sitt ansvar (alla möjliga anklagelser, om att saker är mitt fel, att jag orsakat så mkt skada, att bilolyckan var mitt fel trots att det var han som körde rattfull, men för att jag "bråkade" i bilen, att han tror mer på andra än mig, osv). ändå trodde jag på att detta inte var hans "sanna jag" utan för att han själv gått igenom så mkt, så försökte han själv förstöra relationen med massa anklagelser, för att han inte själv inte tyckte att han förtjänade att må bra/vara med någon osv.det är trots ingen ursäkt från min sida, nu i efterhand, att acceptera att bli behandlad på det sättet, som en dörrmatta helt enkelt. och jag som gjort allt för honom.
jag skulle vara beredd att ta mitt pick och pack på en gång.nu och för alltid.för att ta mig ur denna relation.om det visade sig att han varit otrogen, bara han kunde stå upp för sitt beteende,och stå för det.
alla bollar sitter inte riktigt rätt där uppe - varken hos mig eller honom - då jag låtit mig acceptera ett sådant beteende.man sviker sig själv helt enkelt o sitt egen värde.och jag som alltid trodde att allt var mitt fel,men nu visar ju sig hans "sanna jag".tack för att jag fick veta.

Dagens låt

Dagens låt
Bebe- Siempre me quedara


*ajj
Videon är dock inte orginal såklart..men fin låt & tycker videon passar in i sammanhanget för vad jag känner för dig jut nu.I love you.massa kärlek.

Nedåtgående spiral...

Känns som att jag hamnar i en nedåtgående spiral där det inte finns ngn återvändo. X säger själv att jag är deprimerad. vad vet han om sjukdom och depression egentligen? han vet ju ingenting om mig, som han själv säger. hur kan han då ens påtala att JAG skulle vara deprimerad.

fuck you.

jag vet att jag blockerar känslor o att jag får svårt att tala ut om saker. men vad vet han om det. det blir ju inte bättre om han påtalar det. vill han att jag ska vara deprimerad, ge mig en stämpel, så "får" jag väl handla efter det. då får jag väl ligga kvar i sängen x morgnar o aldrig gå upp, sluta käka, stanna kvar i sängen, inte tvätta mina kläder eller duscha. det är att vara deprimerad. jag har aldrig känt mig så lycklig som jag är med x. det räcker att jag ligger nära honom och kan krama om honom för att känna mig "bra". och le för mig själv. om jag var deprimerad så skulle jag inte vara kapabel till, möjlig till att känna alla dessa känslor.
so fuckyoufuckyoufuckyou.

och det här med att vara deprimerad och sluta bry sig. inte ta hand om sig själv o ligga kvar i sängen o inte tvätta kläder etc. gör jag det? nej, jag fortsätter kämpa, jag reser mig upp och jag ger inte upp. jag går dagligen upp på morgonen o jag gör det jag måste göra.(men gör jag det jag vill göra?). men jag stannar inte kvar o ältar som jag alltid gjort tidigare. jag går inte ner mig. jag stannar kvar i känslar och jag reser mig upp igen och jag går vidare.
jag är inget nervvrak som jag varit så många ggr tidigare.

Dagens låt:
Womack & Womack-teardrops.....
......footsteps on the dancefloor-reminds me baby of u<3
För att påminna mig vem X var en gång och de "bra times", goda tiderna..
.....tänker tillbaka på de "gamla tiderna". warszawa i somras 2009. hade så kul, bra ihop med dig.....tillsammans med dig, i din lägenhet på *Tamka*. När du dansade runt i lägenheten till den här musiken. när du mådde bra. var på topp. satte upp stickers på väggarna.<3 den musik du lyssnade på. den du var. solsken. satt tillsammans med dig på din balkong. WIcki. du. jag. *Kaliana. kaffe.

Stöd och att finnas där för andra...

Nu är det andra veckan sedan X kom ut från behandlingshemmet. han har allt sig nykter sedan dess. går på mediciner och AA-möten dagligen. Jag har följt med på enstaka möten vilket gett mig så otroligt mkt. Mkt som jag själv känner igen från min egen bakgrund och saker/berättelser som kunde varit "jag". Mkt som kommer upp till ytan. Vi har hittat engelspråkiga aa-möten också. Skulle gå på ett idag, men velade efter gårdagens möte då temat var "egoism". Kom upp saker från mitt eget förflutna, när man valt sig själv framför andra pga olika orsaker. När man "fuckat" upp relationer pga droger, alkohol, sin impulsivitet, eller för att man helt enkelt varit för uppe i sig själv. AA-möten gör "so much sense". När man jämför de olika principerna som utomstående, men även om man själv varit i samma sits. Egoism är ju tex karaktärsdrag som vem som helst kan ha, och man behöver inte ha varit alkoholist bara för att känna igen sig i det som pågår, berättas under mötena.
Iaf så skulle vi gå på ett möte idag, på morgonen. Velade fram och tillbaka, tog emot att gå dit, men följde med X halvvägs innan jag vände om. Hade behövt hans support för att gå dit. men jag märker ju när han förändras och tänker mer på sig själv än andra, o när man är "mer uppe i sig själv" så kan man heller inte finnas där för andra. och är man i ett förhållande där man är två, så är det att finnas där för varann. när jag inte kan gå så behöver jag hans support och stöd FÖR att kunna gå dit, det hade räckt med att säga att "du kommer må så mkt bättre när du varit där" eller att "du ska gå dit för att du kommer att släppa alla dåliga emotioner, känslor, tankar som du går runt och bär på". Det hade räckt för mig att höra för att släppa all denna negativitet och gå dit. och all oro. jag behöver hans stöd. och detsamma gäller när vi var på ett polsk-språkigt aa möte tidigare, så ville jag gå hem i pausen. jag ville inte vara kvar helt enkelt för att det gör för ont, pga nervositet eller ngt annat. men så sa han bara att "bara av anledningen att jag vill gå hem, så borde jag vara där" och "att jag kommer släppa o lämna kvar all negativitet där inne.". Det var tillräckligt att höra för att jag skulle släppa alla mina känslor, rädslor , etc och det kändes så mkt bättre efteråt när jag var kvar på mötet.
men nu???????? varför kan han inte finnas där för mig som jag funnits där för honom? när jag velar, så är det precis sådan här som jag behöver höra. för att känna mig trygg. för att känna mig säker och släppa alla känslor.
Istället gick jag hem.

fuck it.

More movies...

to watch:
- Shooting dogs
- day and night (swedish title "dag och natt")
- Gangsters, with mikael persbrant,
- Broken Embraces - by Perdo almodovar, i love most of his movies, so I'm defintiely goign to watch this one!
- 4 månader, 3 veckor, 2 dagar- Swedish title, originally a french movie.
- De ofrivilliga, Swedish title.
- Wallander
- Bobby
- 2 days in Paris!!suppose to be funny, romantic comedy about missunderstandings and the clash of culture in a relationship!
- Saturday night fever (old movie), 48 hours-with Eddie Murphy, China Town,
- This is it -documentery, about Michael Jacksons last days in his life
- "Leonard Cohen-I'm your man"

then there's this movie about coco chanel, and many other documentaries....

Movies to watch

Well, since I'm living abroad, and usually writing about things that is quite common "worldwide", ore atleast in every relationship with an addictive partner, for eg. drugs, alcoholaddiction ore anykind of addiction, I though I might aswell put this blogg into a English version of it, so everyone can read it. It's also a way to improve my language skills in English!

Anyway, I've come across few good movies lately that I decided to watch/share with you;

* Documentary about Bob dylan-No dierction home (?)- there's two movies made about him! Since I really like his music I'll defintely take a look at both of them.
* Bob Dylan documentary, movie #nr2. also about his life and work.
* Diary of a Nymphomaniac (USA), Diary of a Sex Addict (International: English title), about a young girl with a sex addiction.....It's based on the book with the same title written by Valérie Tasso, if I'm not completly wrong.. actually I found out that my bf has the same book in his bookcase:D suprisingly...I hope he has it out of own interest, since he's cooping with an alcohol addiction.. but suprinsingly we always found out having the same interest in different things - first time we met, ore when I was visiting him, I found most of his books in his bookshelf interesting, he had a lot of books I would read by myself during my spare time, psychology books ("social pscyhology"), spiritual books (like Paulo Coelho), books about addictions, and so on... and not to mention his movie(dvd) ore LP/cd/music colletion, everything from Bob Dylan, Leonard Cohen, dire straits, simon and garfunkle and so on.. to Stevie Wonder and many others! (classics)

Anyway, I highly reccomend all of these three movies above!

att ställa krav!

Ni som har erfarenhet av alkoholism/blivit nyktra alkoholister - eller har en partner med alkoholproblem, vad är det som hjälpt er/eller er partner att bli nyktra?
Självklart måste viljan finnas där. men har det fungerat att Ni/eller personer ställt krav på er(eller er partner?) -om ni varit i en relation?

Om man ställer kravet att välja alkohol eller "ens partner", finns det alternativet? dvs att ni "kan" välja partnern.Eller är det ett oundvikligt val,dvs att "alkohol" alltid finns med i bilden, oavsett vad man väljer? Har alltid trott att det är ngt som inte går att "välja bort" om man är sjuk?

Eller kan man bli bättre med motivation utifrån? Dvs ni som blivit hjälpta tack vare motivation utifrån? Ni som vet, som är alkoholister eller partner till ngn med att alkoholproblem, får gärna svara! Om ni ställt ultimatum och hur det har gått. Alla svar uppskattas!

mkt att tänka över.

Har ventilerat mina tankar fram o tillbaka när jag korresponderat (?) med andra i min situation o kommit fram till en hel del/kanske även börjat ifrågasätta mina val. Det är inte många som frågar hur man själv mår som medberoende/eller som partner till ngn med alkoholproblem etc eftersom det oftast är denna person som hamnar i fokus, med hans/hennes problem och det som det mesta cirkulerar kring -dvs den med problem och själva missbruket. Nu har äntligen ngn frågat hur jag själv mår, och som vanligt skulle jag svara att jag mår bra, men jag har självklart sovit väldigt dåligt på sistone osv o märker själv hur jag faller ner, dvs mår sämre.kan inte vänta på att åka hem o träffa ngn för att prata ut om "mina problem". vi är båda bosatta i utlandet just nu - vilket gör att det kan bli ännu mer "isolerat" än vanligt. alla hans vänner är mina vänner o vice versa.


Hursomhelst, jag vet att jag inte kan förändra honom - hur mkt jag än försöker. men har gett upp nu o vet att det inte finns så mkt jag kan göra.samt att han inte kan bli bättre om inte motivationen finns där.utan den kan han inte förändras!antar jag?

Problemet är att vi båda är bosatta i utlandet, vilket gör det ännu svårare att söka hjälp (för min del alltså, tex alanon o dyl.). Han själv kommer ju härifrån. Jag flyttade till utlandet, mkt för hans skull.

Hur som helst, så tog jag kontakt med hans föräldrar för inte så länge sedan. Slutade med att de kom över o tog med honom på behanlingshem/avgiftning 6dagar(han är kvar där ännu). Var och besökte honom idag. Kändes väldigt vemodigt inför besöket. börjar fråga mig själv vad jag gett mig in på eft det börjar kännas som ett "lost case", finns ju inte mkt jag kan göra för att hjälpa honom, om inte han vill bli bättre.o har ställt ett "krav" på honom o det är att han ska ta hand om sig själv...bry sig om sig själv..eft jag inte kan se honom förfalla som han gör.dock är det tredje ggn som han faller i en svacka där han inte tar hand om sig själv, slutar äta, bry sig om ngt, blir apatisk, sover bort dagarna osv.där han hamnar i en nedåtgående spiral där det egentligen inte finns ngn återvändsgränd om ingen interagerar (om det heter så? dvs lägger sig i.).

Jag har börjat ställa krav på honom iaf, dvs gör han si, så gör jag så. osv. börjat ställa mer krav och vågar ställa krav. det har även funnits mkt saker som sårat mig, dvs saker han sagt o gjort, nu har jag lärt mig att handskas med detta, oftast när han blir arg/ilsken o "ber mig gå därifrån/dra" (tex "fuck you" för att vara mer specifik, när han blir upprörd över ngt..lol) så brukar jag bemöta honom likadant, dvs kör med samma taktik o säger åt honom,eller säger samma sak tillbaka ("fuck you too").efter att ha sagt det tillräckligt många ggr så gör det inte lika ont längre.för jag inser att det bara är ord, o ord kan inte såra (beror väl på exakt vad han säger), men ord med en viss mening dvs att jag ska gå därifrån, eller "dra", (tex "fuck you") blir inte sanning om man säger det tillräckligt många ggr. svårt att förklara.. men funkar iaf.möter hans kritik genom att besvara den på samma sätt.

Han är arbetslös för tillfället, så finns inte många sätt att "skydda" honom (?) förutom det här med att inte ringa föräldrarna. och ja, städa undan osv, allt man "gör" är väl egentligen för att skydda..men undviker det så gott det går.

När han väl kommer ut från behandlingshemmet så kommer jag ställa ett krav, att han antingen får följa med mig till Sv. eller så lämnar jag honom. Eft.jag själv måste åka hem.
Han har fått krav på sig utifrån att sluta dricka, annars kommer han hamna på ett behandlingshem i 1år, fast då med 3v. intervaller. dvs 3v.inne på inst.(behandlingshemmet/sjukhuset) samt 3v.hemma.:S hur ska jag klara mig utan honom?älskar ju honom så mkt..o skulle aldrig klara mig 3v.utan honom:(( härhemma. Är redan tomt/saknar honom redan när jag inte är här,dvs när jag åkte till den andra staden,samt när jag går ut o gör saker utan honom.Saknar honom så otroligt mkt. Han är värd guld för mig..I love you babyy so much xxx.Kärlek<33


Blev lite väl mkt nu, men hoppas ni orkar läsa igenom allt!

Jag hoppas iaf att han får sig en funderare nu när han är där inne.han måste ta tag i sig sj!!!!

Hälsade på X på behandlingshemmet

X har ju varit på behandlingshem sen förra veckan. Sen 4-5dagar tillbaka (onsdag förra veckan). Var och besökte honom på behandlingshemmet idag. Var lite vemodig inför besöket. Tog emot lite - vet inte varför. Jag har själv haft fullt upp, varit tvungen att åka till en närliggande stad, för att ordna upp mina egna saker, osv. Haft fullt upp och mycket att tänka på själv. inte orkat tänka på honom och hans problem. har inte fått den uppmärksamhet som jag hade hoppats på från hans sida, även om jag förstår att han har det svårt (o kanske en omöjlighet från hans sida att ge mig det stöd jag behöver nu?) när han själv befinner sig där han är nu.

Hursomhelst, tog iaf emot att hälsa på honom, hans far kom hit o hämtade upp mig. hade med mig X antal saker till han, kläder, batteriladdare, osv. kände mig väldigt trött o sliten idag, inte sovit bra på länge..hursomhelst, så åkte vi dit iallafall och hälsade på honom. han såg väldigt trött o sliten ut själv, verkade rättså deprimerad med(självklart hade jag trott att detta berodde på den miljö han befann sig i), om det inte vore pga drogerna som fanns med i bilden. x hade inte sovit pga att de tagit droger de senaste dagarna dvs kokain för att vara mer specifik.


känns som att det är ngn som hugger en i ryggen.Han ber om mitt stöd etc+ vilka alternativ det finns när han väl kommer ut därifrån (han är mer inne för avgiftning denna ggn). tex behandlingar etc.

men fattar verkligen inte hur han tänker.det är väl klart att han känner sig deprimerad om de tagit droger + att han inte sovit ngt de senaste dagarna. vad tänker han med egentligen?sen hur ska han be om ens stöd om han inte ens vill hjälpa sig själv.eller kan inte en person i den situationen se sitt eget bästa? för för en person utifrån ser det ganska solklart ut,dvs sover man inte osv o tar inte hand om sig själv o missbrukar droger, då blir man mer deprimerad, speciellt i hans situation.

vet inte riktigt hur jag ska tänka..hur ska jag kunna stötta någon som inte ser/vill sitt bästa?jag förstår att han behöver all support han kan få i denna situation, och att han måste tänka positivt, o behöver allt stöd han kan få för att klara av det här, samt ngn som tänker positivt, för annars hamnar han längre ner i skiten. men vet ändå inte riktigt vad jag bör/ska göra.

knepig situation.bryr mig om honom - men kan ju inte hjälpa,bara finnas där vid hans sida?eller?kan inte ens längre bli förbannad..

Kärlek...

Jag älskar dig! <3

Behandlingshem

X hamnade på behandlingshem igår. Han har druckit konstant i X antal veckor. Har ingen tidsuppfattning längre och kan inte lägga på minnet hur länge hant hållt på, eller druckit de närmsta veckorna. Till slut tappar man tidsuppfattningen.
Jag har varit med honom, gråtit med honom,stöttat och funnit vid hans sida. Ändå känns det att man inte räcker till. Till slut fick det vara nog och kontakade föräldrarna, dom kom över på en gång och det slutade med att vi tog X till behandlingshemmet samma kväll. Han var både "physically exhausted och dehydrated", hyperventilerade flera ggr för minsta lilla ansträngning, som om han inte kunde få luft. Han hade inte ätit på flera veckor, och heller inte fått i sig någon vätska. Försökte få i honom lite vätska, köttbuljong som jag blandat ut med varm vatten. Han kunde inte få i sig någonting. Jag undrar hur han har det på behandlingshemmet nu. Det är samma behandlingshem som han hamnade på, efter vår semester hemma i Sverige. Han kom hem själv (hit till Polen) efter vår gemensamma semester, slutade med att han "ville ta livet av sig", tillslut hittade hans föräldrar honom och han fick ta in på behandlingshemmet. Första besöket på 5 veckor räckte tydligen inte. Eller var tydligen inte nog - eftersom då när han kom ut, började dricka på en gång nästan. 1-2 öl blev 5 öl, som blev en flaska "Wisnuwska" (vodka), som blev allt oftare och oftare. Tills han nu hamnade precis där han var för 5 månader sedan. Kostnad för andra besöket: omkring 3000zl för en sjudagarsvistelse (denna ggn). Omkring 9000kr. Undrar hur han har det, tänker på honom. Känns skönt att befinna mig i Polen, vid hans sida denna gång.

Hur det hela började...

I våras bestämde jag mig för att studera utomlands en termin som utbytesstudent via ERASMUS. Efter mycket velande fram och tillbaka kom jag fram till att studera i Polen, Warszawa. Polskie. Poland. Warsaw. Warszawa. Varsovia. Detta land med mycket kultur och historia, billig öl, polacker, bilar med beteckning PL, osv. skulle bli mitt "land" de 6 kommande månaderna. 6 månader blev det dock inte. Jag träffade denna underbara "man" som jag förälskade mig i. Vi gick igenom ett och annat under dessa månader....men vi har stått ut, tampats, delat glädjeminnen och tårar (blod, svett o tårar skulle man kunna säga). och vi är fortfarande tillsammans.den här bloggen kommer handla mest om min vardag med en alkoholist..hur man står ut, och hur man bevarar det bästa som man har: förhållandet till den man älskar, trots missbruket, dvs förhållandet till alkoholen.

det här är min story.

Metod C

Metod C kurser behandlar följande frågor:

När man tolkar en text tar man hänsyn till följande kriterier för att avgöra textens trovärdighet; dessa kriterier är smidighet (samtidighet), tendens och centralitet. Centralitet är hur trovärdig/central källan är, dvs vem som innehar informationen och hur trovärdig denna person är, kan variera om den tex gynnar egna intressen vid berättandet (tex tsunamin, kan politiker ge olika bild av själva händelsen och vad som egentligen hände när svenska diplomater/UD inte satte in hjälp i tid), tendens handlar om källan har risk för att vara tendensiös, dvs gynna egna intressen (?), dvs inte vara neutral, samtidighet handlar om hur långt tillbaka i tiden själva händelsen man berättar om ägt rum, har man med viktiga detaljer, minns man allt, osv.

Jaha, vet inte riktigt vad jag borde skriva om....

Folk säger att en förutsättning för att må bra är att koncetrera sig på den "funktionella delen/sidan" av sitt liv, och inte oroa sig så mkt, eller tänka på det som är mindre bra.

Vad är det då som är bra i mitt liv?
Jag pluggar/har kompisar - men för det mesta tycker jag att "livet suger"...
För det mesta suger livet!! Jag har ingenting att göra.. Borde jag stanna hemma o sitta o plugga bara?Eller vad ska jag göra? Allt är så tråkigt.. samt tappar tråden så lätt när jag gör något.. kommer inte på andra tankegångar som jag spinner vidare på. Tappar bort/glömmer bort saker jag ska säga. Tappar lätt bort tråden i en mening. Dålig på att ge respons när folk pratar, eller när jag lyssnar. Sucks..sucks..sucks..

Äntligen en blogg!

Nu har jag äntligen lyckats skapa mig en blogg, haft det på gång än längre tid men aldrig riktigt lyckats ta steget till att skapa en.. Men nu! Här är den; min egna blogg som skall innehålla alltifrån mina egna tankar, fungeringar, livsfilosofi, hälsa, kost, träning, yoga, världspolitik, mina studier, etc.. ja, listan kan göras lång- även om den förhållandevis kommer inntehålla en del "intressanta" funderingar o åsikter för utomstånede, så kommer den även innehålla en del strunt som kanske inte är lika intressamt, mest för att "rensa skallen" och får ner allt man tänker på på "papper".

Sayonara!