Hur mkt ska man orka?

Måste bara få skriva av mig..befinner mig i en relation sen en tid tillbaka,antar att tidigare inlägg om den är kända:/
hursomhelst,så har jag börjat misstänka att min partner är otrogen,men mkt möjligt kan det finnas andra orsaker till hans "beteende",vill inte anklaga etc,men magkänslan säger ju ifrån,då han har betett sig konstigt på senaste tiden. samtidigt hittade jag en reklam-lapp där det visar sig att han gått på massage med en av sina närmsta tjejkompisar.
hursomhelst, känner jag att detta isf skulle vara "droppen",av all den skit jag fått gå igenom.alla anklagelser från hans sida, mot mig, bara för att han inte kan ta sitt ansvar (alla möjliga anklagelser, om att saker är mitt fel, att jag orsakat så mkt skada, att bilolyckan var mitt fel trots att det var han som körde rattfull, men för att jag "bråkade" i bilen, att han tror mer på andra än mig, osv). ändå trodde jag på att detta inte var hans "sanna jag" utan för att han själv gått igenom så mkt, så försökte han själv förstöra relationen med massa anklagelser, för att han inte själv inte tyckte att han förtjänade att må bra/vara med någon osv.det är trots ingen ursäkt från min sida, nu i efterhand, att acceptera att bli behandlad på det sättet, som en dörrmatta helt enkelt. och jag som gjort allt för honom.
jag skulle vara beredd att ta mitt pick och pack på en gång.nu och för alltid.för att ta mig ur denna relation.om det visade sig att han varit otrogen, bara han kunde stå upp för sitt beteende,och stå för det.
alla bollar sitter inte riktigt rätt där uppe - varken hos mig eller honom - då jag låtit mig acceptera ett sådant beteende.man sviker sig själv helt enkelt o sitt egen värde.och jag som alltid trodde att allt var mitt fel,men nu visar ju sig hans "sanna jag".tack för att jag fick veta.

Dagens låt

Dagens låt
Bebe- Siempre me quedara


*ajj
Videon är dock inte orginal såklart..men fin låt & tycker videon passar in i sammanhanget för vad jag känner för dig jut nu.I love you.massa kärlek.

Nedåtgående spiral...

Känns som att jag hamnar i en nedåtgående spiral där det inte finns ngn återvändo. X säger själv att jag är deprimerad. vad vet han om sjukdom och depression egentligen? han vet ju ingenting om mig, som han själv säger. hur kan han då ens påtala att JAG skulle vara deprimerad.

fuck you.

jag vet att jag blockerar känslor o att jag får svårt att tala ut om saker. men vad vet han om det. det blir ju inte bättre om han påtalar det. vill han att jag ska vara deprimerad, ge mig en stämpel, så "får" jag väl handla efter det. då får jag väl ligga kvar i sängen x morgnar o aldrig gå upp, sluta käka, stanna kvar i sängen, inte tvätta mina kläder eller duscha. det är att vara deprimerad. jag har aldrig känt mig så lycklig som jag är med x. det räcker att jag ligger nära honom och kan krama om honom för att känna mig "bra". och le för mig själv. om jag var deprimerad så skulle jag inte vara kapabel till, möjlig till att känna alla dessa känslor.
so fuckyoufuckyoufuckyou.

och det här med att vara deprimerad och sluta bry sig. inte ta hand om sig själv o ligga kvar i sängen o inte tvätta kläder etc. gör jag det? nej, jag fortsätter kämpa, jag reser mig upp och jag ger inte upp. jag går dagligen upp på morgonen o jag gör det jag måste göra.(men gör jag det jag vill göra?). men jag stannar inte kvar o ältar som jag alltid gjort tidigare. jag går inte ner mig. jag stannar kvar i känslar och jag reser mig upp igen och jag går vidare.
jag är inget nervvrak som jag varit så många ggr tidigare.

Dagens låt:
Womack & Womack-teardrops.....
......footsteps on the dancefloor-reminds me baby of u<3
För att påminna mig vem X var en gång och de "bra times", goda tiderna..
.....tänker tillbaka på de "gamla tiderna". warszawa i somras 2009. hade så kul, bra ihop med dig.....tillsammans med dig, i din lägenhet på *Tamka*. När du dansade runt i lägenheten till den här musiken. när du mådde bra. var på topp. satte upp stickers på väggarna.<3 den musik du lyssnade på. den du var. solsken. satt tillsammans med dig på din balkong. WIcki. du. jag. *Kaliana. kaffe.

Stöd och att finnas där för andra...

Nu är det andra veckan sedan X kom ut från behandlingshemmet. han har allt sig nykter sedan dess. går på mediciner och AA-möten dagligen. Jag har följt med på enstaka möten vilket gett mig så otroligt mkt. Mkt som jag själv känner igen från min egen bakgrund och saker/berättelser som kunde varit "jag". Mkt som kommer upp till ytan. Vi har hittat engelspråkiga aa-möten också. Skulle gå på ett idag, men velade efter gårdagens möte då temat var "egoism". Kom upp saker från mitt eget förflutna, när man valt sig själv framför andra pga olika orsaker. När man "fuckat" upp relationer pga droger, alkohol, sin impulsivitet, eller för att man helt enkelt varit för uppe i sig själv. AA-möten gör "so much sense". När man jämför de olika principerna som utomstående, men även om man själv varit i samma sits. Egoism är ju tex karaktärsdrag som vem som helst kan ha, och man behöver inte ha varit alkoholist bara för att känna igen sig i det som pågår, berättas under mötena.
Iaf så skulle vi gå på ett möte idag, på morgonen. Velade fram och tillbaka, tog emot att gå dit, men följde med X halvvägs innan jag vände om. Hade behövt hans support för att gå dit. men jag märker ju när han förändras och tänker mer på sig själv än andra, o när man är "mer uppe i sig själv" så kan man heller inte finnas där för andra. och är man i ett förhållande där man är två, så är det att finnas där för varann. när jag inte kan gå så behöver jag hans support och stöd FÖR att kunna gå dit, det hade räckt med att säga att "du kommer må så mkt bättre när du varit där" eller att "du ska gå dit för att du kommer att släppa alla dåliga emotioner, känslor, tankar som du går runt och bär på". Det hade räckt för mig att höra för att släppa all denna negativitet och gå dit. och all oro. jag behöver hans stöd. och detsamma gäller när vi var på ett polsk-språkigt aa möte tidigare, så ville jag gå hem i pausen. jag ville inte vara kvar helt enkelt för att det gör för ont, pga nervositet eller ngt annat. men så sa han bara att "bara av anledningen att jag vill gå hem, så borde jag vara där" och "att jag kommer släppa o lämna kvar all negativitet där inne.". Det var tillräckligt att höra för att jag skulle släppa alla mina känslor, rädslor , etc och det kändes så mkt bättre efteråt när jag var kvar på mötet.
men nu???????? varför kan han inte finnas där för mig som jag funnits där för honom? när jag velar, så är det precis sådan här som jag behöver höra. för att känna mig trygg. för att känna mig säker och släppa alla känslor.
Istället gick jag hem.

fuck it.

More movies...

to watch:
- Shooting dogs
- day and night (swedish title "dag och natt")
- Gangsters, with mikael persbrant,
- Broken Embraces - by Perdo almodovar, i love most of his movies, so I'm defintiely goign to watch this one!
- 4 månader, 3 veckor, 2 dagar- Swedish title, originally a french movie.
- De ofrivilliga, Swedish title.
- Wallander
- Bobby
- 2 days in Paris!!suppose to be funny, romantic comedy about missunderstandings and the clash of culture in a relationship!
- Saturday night fever (old movie), 48 hours-with Eddie Murphy, China Town,
- This is it -documentery, about Michael Jacksons last days in his life
- "Leonard Cohen-I'm your man"

then there's this movie about coco chanel, and many other documentaries....

Movies to watch

Well, since I'm living abroad, and usually writing about things that is quite common "worldwide", ore atleast in every relationship with an addictive partner, for eg. drugs, alcoholaddiction ore anykind of addiction, I though I might aswell put this blogg into a English version of it, so everyone can read it. It's also a way to improve my language skills in English!

Anyway, I've come across few good movies lately that I decided to watch/share with you;

* Documentary about Bob dylan-No dierction home (?)- there's two movies made about him! Since I really like his music I'll defintely take a look at both of them.
* Bob Dylan documentary, movie #nr2. also about his life and work.
* Diary of a Nymphomaniac (USA), Diary of a Sex Addict (International: English title), about a young girl with a sex addiction.....It's based on the book with the same title written by Valérie Tasso, if I'm not completly wrong.. actually I found out that my bf has the same book in his bookcase:D suprisingly...I hope he has it out of own interest, since he's cooping with an alcohol addiction.. but suprinsingly we always found out having the same interest in different things - first time we met, ore when I was visiting him, I found most of his books in his bookshelf interesting, he had a lot of books I would read by myself during my spare time, psychology books ("social pscyhology"), spiritual books (like Paulo Coelho), books about addictions, and so on... and not to mention his movie(dvd) ore LP/cd/music colletion, everything from Bob Dylan, Leonard Cohen, dire straits, simon and garfunkle and so on.. to Stevie Wonder and many others! (classics)

Anyway, I highly reccomend all of these three movies above!

att ställa krav!

Ni som har erfarenhet av alkoholism/blivit nyktra alkoholister - eller har en partner med alkoholproblem, vad är det som hjälpt er/eller er partner att bli nyktra?
Självklart måste viljan finnas där. men har det fungerat att Ni/eller personer ställt krav på er(eller er partner?) -om ni varit i en relation?

Om man ställer kravet att välja alkohol eller "ens partner", finns det alternativet? dvs att ni "kan" välja partnern.Eller är det ett oundvikligt val,dvs att "alkohol" alltid finns med i bilden, oavsett vad man väljer? Har alltid trott att det är ngt som inte går att "välja bort" om man är sjuk?

Eller kan man bli bättre med motivation utifrån? Dvs ni som blivit hjälpta tack vare motivation utifrån? Ni som vet, som är alkoholister eller partner till ngn med att alkoholproblem, får gärna svara! Om ni ställt ultimatum och hur det har gått. Alla svar uppskattas!

mkt att tänka över.

Har ventilerat mina tankar fram o tillbaka när jag korresponderat (?) med andra i min situation o kommit fram till en hel del/kanske även börjat ifrågasätta mina val. Det är inte många som frågar hur man själv mår som medberoende/eller som partner till ngn med alkoholproblem etc eftersom det oftast är denna person som hamnar i fokus, med hans/hennes problem och det som det mesta cirkulerar kring -dvs den med problem och själva missbruket. Nu har äntligen ngn frågat hur jag själv mår, och som vanligt skulle jag svara att jag mår bra, men jag har självklart sovit väldigt dåligt på sistone osv o märker själv hur jag faller ner, dvs mår sämre.kan inte vänta på att åka hem o träffa ngn för att prata ut om "mina problem". vi är båda bosatta i utlandet just nu - vilket gör att det kan bli ännu mer "isolerat" än vanligt. alla hans vänner är mina vänner o vice versa.


Hursomhelst, jag vet att jag inte kan förändra honom - hur mkt jag än försöker. men har gett upp nu o vet att det inte finns så mkt jag kan göra.samt att han inte kan bli bättre om inte motivationen finns där.utan den kan han inte förändras!antar jag?

Problemet är att vi båda är bosatta i utlandet, vilket gör det ännu svårare att söka hjälp (för min del alltså, tex alanon o dyl.). Han själv kommer ju härifrån. Jag flyttade till utlandet, mkt för hans skull.

Hur som helst, så tog jag kontakt med hans föräldrar för inte så länge sedan. Slutade med att de kom över o tog med honom på behanlingshem/avgiftning 6dagar(han är kvar där ännu). Var och besökte honom idag. Kändes väldigt vemodigt inför besöket. börjar fråga mig själv vad jag gett mig in på eft det börjar kännas som ett "lost case", finns ju inte mkt jag kan göra för att hjälpa honom, om inte han vill bli bättre.o har ställt ett "krav" på honom o det är att han ska ta hand om sig själv...bry sig om sig själv..eft jag inte kan se honom förfalla som han gör.dock är det tredje ggn som han faller i en svacka där han inte tar hand om sig själv, slutar äta, bry sig om ngt, blir apatisk, sover bort dagarna osv.där han hamnar i en nedåtgående spiral där det egentligen inte finns ngn återvändsgränd om ingen interagerar (om det heter så? dvs lägger sig i.).

Jag har börjat ställa krav på honom iaf, dvs gör han si, så gör jag så. osv. börjat ställa mer krav och vågar ställa krav. det har även funnits mkt saker som sårat mig, dvs saker han sagt o gjort, nu har jag lärt mig att handskas med detta, oftast när han blir arg/ilsken o "ber mig gå därifrån/dra" (tex "fuck you" för att vara mer specifik, när han blir upprörd över ngt..lol) så brukar jag bemöta honom likadant, dvs kör med samma taktik o säger åt honom,eller säger samma sak tillbaka ("fuck you too").efter att ha sagt det tillräckligt många ggr så gör det inte lika ont längre.för jag inser att det bara är ord, o ord kan inte såra (beror väl på exakt vad han säger), men ord med en viss mening dvs att jag ska gå därifrån, eller "dra", (tex "fuck you") blir inte sanning om man säger det tillräckligt många ggr. svårt att förklara.. men funkar iaf.möter hans kritik genom att besvara den på samma sätt.

Han är arbetslös för tillfället, så finns inte många sätt att "skydda" honom (?) förutom det här med att inte ringa föräldrarna. och ja, städa undan osv, allt man "gör" är väl egentligen för att skydda..men undviker det så gott det går.

När han väl kommer ut från behandlingshemmet så kommer jag ställa ett krav, att han antingen får följa med mig till Sv. eller så lämnar jag honom. Eft.jag själv måste åka hem.
Han har fått krav på sig utifrån att sluta dricka, annars kommer han hamna på ett behandlingshem i 1år, fast då med 3v. intervaller. dvs 3v.inne på inst.(behandlingshemmet/sjukhuset) samt 3v.hemma.:S hur ska jag klara mig utan honom?älskar ju honom så mkt..o skulle aldrig klara mig 3v.utan honom:(( härhemma. Är redan tomt/saknar honom redan när jag inte är här,dvs när jag åkte till den andra staden,samt när jag går ut o gör saker utan honom.Saknar honom så otroligt mkt. Han är värd guld för mig..I love you babyy so much xxx.Kärlek<33


Blev lite väl mkt nu, men hoppas ni orkar läsa igenom allt!

Jag hoppas iaf att han får sig en funderare nu när han är där inne.han måste ta tag i sig sj!!!!

Hälsade på X på behandlingshemmet

X har ju varit på behandlingshem sen förra veckan. Sen 4-5dagar tillbaka (onsdag förra veckan). Var och besökte honom på behandlingshemmet idag. Var lite vemodig inför besöket. Tog emot lite - vet inte varför. Jag har själv haft fullt upp, varit tvungen att åka till en närliggande stad, för att ordna upp mina egna saker, osv. Haft fullt upp och mycket att tänka på själv. inte orkat tänka på honom och hans problem. har inte fått den uppmärksamhet som jag hade hoppats på från hans sida, även om jag förstår att han har det svårt (o kanske en omöjlighet från hans sida att ge mig det stöd jag behöver nu?) när han själv befinner sig där han är nu.

Hursomhelst, tog iaf emot att hälsa på honom, hans far kom hit o hämtade upp mig. hade med mig X antal saker till han, kläder, batteriladdare, osv. kände mig väldigt trött o sliten idag, inte sovit bra på länge..hursomhelst, så åkte vi dit iallafall och hälsade på honom. han såg väldigt trött o sliten ut själv, verkade rättså deprimerad med(självklart hade jag trott att detta berodde på den miljö han befann sig i), om det inte vore pga drogerna som fanns med i bilden. x hade inte sovit pga att de tagit droger de senaste dagarna dvs kokain för att vara mer specifik.


känns som att det är ngn som hugger en i ryggen.Han ber om mitt stöd etc+ vilka alternativ det finns när han väl kommer ut därifrån (han är mer inne för avgiftning denna ggn). tex behandlingar etc.

men fattar verkligen inte hur han tänker.det är väl klart att han känner sig deprimerad om de tagit droger + att han inte sovit ngt de senaste dagarna. vad tänker han med egentligen?sen hur ska han be om ens stöd om han inte ens vill hjälpa sig själv.eller kan inte en person i den situationen se sitt eget bästa? för för en person utifrån ser det ganska solklart ut,dvs sover man inte osv o tar inte hand om sig själv o missbrukar droger, då blir man mer deprimerad, speciellt i hans situation.

vet inte riktigt hur jag ska tänka..hur ska jag kunna stötta någon som inte ser/vill sitt bästa?jag förstår att han behöver all support han kan få i denna situation, och att han måste tänka positivt, o behöver allt stöd han kan få för att klara av det här, samt ngn som tänker positivt, för annars hamnar han längre ner i skiten. men vet ändå inte riktigt vad jag bör/ska göra.

knepig situation.bryr mig om honom - men kan ju inte hjälpa,bara finnas där vid hans sida?eller?kan inte ens längre bli förbannad..